Det var nästan som att träffa en gammal vän några år senare. Besökte den här underbara platsen nära Norge i slutet av sommaren 2006, och nu var det juni 2009, nästan tre år sedan sist alltså. En del kallar platsen för gammal bilskrot, men jag vill nog gå steget längre och benämna det som bilkyrkogård, en plats där man gärna vandrar runt en tyst sommardag.

Är magiskt att gå runt i skogen, nästan läskigt tyst, och hela tiden hittar man nya vyer rikta kameran mot. Skrattet är inte långt bort när man ser att träden i flera fall växt rakt genom en del av skogsvraken, men jag blev snabbt påmind av verkligheten när bromsarna attackerade rejält, antagligen uppvuxna på sur gammal motorolja och batterisyra…

Gissar att skroten hade sina glansdagar på 50-60-talet då skrotens ägare bröderna Ivansson hade fullt upp. Bröderna startade skroten i början av 50-talet och sålde först och främst reservdelar till Norrmännen, som hade stort behov av sådant efter kriget.

En uppskattning var att det fanns runt 1.300 bilar på skroten, men i slutet av sommaren 2006 blev 250 av dessa bortforslade då arendet på en del av marken upphörde. Så nu är det ”bara” runt 1.050 bilar kvar. Siffran är svindlande, inser att jag bara lyckats fånga några få procent på bild den här gången också…… Hoppas verkligen att den här platsen får finnas kvar i många år till, borde ju K-märkas!