Under ”kalla kriget” var alla kommuner i Sverige enligt lag skyldiga att upprätta en skyddad ledningscentral för Civilförsvaret En majoritet av kommunerna följde lagen och byggde ledningscentraler skyddade av berg, eller i form av betongbunkrar med likvärdigt skydd.

Många av dessa ledningscentraler byggdes redan på 50-talet, men här handlar det om en anläggning färdigställd så sent som 1977. Den här anläggningen är placerad i en kommun i norra delen av Stockholm, och var tänkt användas av Stockholms norra kommuner för ledning av Civilförsvarets arbete.

Detta var i jämförelse med tidigare ledningscentraler en riktigt modern anläggning byggd i berg där "byggnaderna i berget" är i form av järn/stål-konstruktioner, riktigt stora "containrar", som står på stötdämpare, detta för att dämpa verkningarna från vibrationerna som uppstår vid kärnexplosioner.

Anläggningen består av tre byggnader inne i berget. El (reservkraft) med mera finns i en egen byggnad i ett plan. En annan byggnad, i två plan, innehåller sovsalar/sovrum. Till sist en byggnad där kök och ledningscentral, sammanträdesrum, kommunikationscentraler och stabsrum finns. Byggnaderna i berget har EMP-skydd. (Elektromagnetisk puls, som skadar elektronisk utrustning)

Byggnadernas totala golvyta är cirka 3300 kvadratmeter och tanken var att 200 personer skulle kunna arbeta/bo i anläggningen en längre tid.

Direkt i bergutrymmen finns även utrymmen för ABC-sanering, samt två nödutgångar. Både vid vanliga in/utgångar och nödutgångar finns en rad sektioner med ståldörrar för att motstå stötvåg.

Anläggningen är i mycket gott skick, men mycket av den tekniska utrustningen för kommunikation känns aningens omodern. Man undrar ju om Victor-PC:n från 1986 ens startar och om någon vet hur man hanterar växeln?

Enligt uppgift så genomfördes den sista övningen en bit in på 1990-talet, ungefär då ”kalla kriget” betraktas ha varit över. Sedan dess har anläggningen legat i ”malpåse”. Bilderna är från studiebesök 2007 och 2010.