Under det Kalla kriget byggdes det många olika sorts anläggningar i skydd av det Svenska urberget. Om det Kalla kriget skulle ha blivit hett, och Sverige blivit indraget, så skulle den Svenska militären ha haft ett enormt behov av drivmedel och även smörjmedel.

Därför fanns det under 1950-1990-talet mängder av större och mindre militära drivmedelsdepåer runt om i landet. Det här systemet är i dag i stort sett avvecklat.

En del av anläggningarna var mer skyddade genom att de byggdes inne i bergrum. Här fanns det både cisterner för diesel och öppna bergrum där man kunde lagra drivmedel i oljefat, och även olika form av smörjmedel som behövdes för att hålla lastbilar, stridsvagnar och annat rullandes under ett krig.

De flesta av dessa militära drivmedelslager i bergrum är nu helt återställda och stängda för all evighet. Så det var en ganska så magisk känsla se den stora ståldörren öppnas, en svag doft av diesel letade sig omgående in i näsan, och sedan sakta vandra längre in genom en lång tunnel i berget.

Anläggningen andades sent 1950-tal, men idag finns det inte den minsta lilla dieselfläck kvar, och inspektionsluckorna in till de enorma cisternerna står öppna. Att krypa in i den största cisternen var en nästan religiös upplevelse, ett totalt mörker, helt omsluten av golv, väggar, och tak i stål.

Minsta lilla ljud skapade ett enormt eko. Intressant att vid exponering höra hur ljudet av slutare och spegeluppfällning ekade i 5 sekunder, och gick inte prata med någon annan inne i cisternen, ekot överröstade allt vad man sa. Var nästan lite sorgligt lämna denna relik från Kalla Kriget bakom sig och åka hemåt.