Under andra världskriget och framåt byggdes en stor mängd kustartilleribatterier längs den svenska kusten. Under 1970-talet var invasionshotet mot Sverige i högsta grad verklighet för den svenska försvarsmakten.

Försvarsbeslutet 2000 innebar dock att det fasta kustartilleriet helt skulle läggas ned. Merparten av anläggningarna skrotades. Några batterier bevarades dock och även minst en S-plats.

Den här anläggningen hade tre stycken pjäser, Bofors 7,5cm m/57, i "serie3". Kärnvapenskyddet hade prioriterats och avståndet mellan pjäserna utökades. Med undantag för elkraft byggdes varje enhet som en självständigt fungerande anläggning. Eftersom metoden med betongkonstruktioner monterade dikt mot berget visade sig ge dåligt skydd mot markskakningar ersattes de med elastiskt upphängda stålbyggnader som dessutom försågs med ett fullgott EMP-skydd. Även centralanläggningen (nu kallad S-plats) byggdes i sänkschakt som sedan göts igen med betong.

S-plats, eller sammanställningsplats, är den plats vid anläggningen där man sammanställer mätvärden och skickar order till pjäserna. Det är här stridsledning och eldledning sammanstrålar. S-platsen är fyra våningar hög, det finns reservkraft, EMP-skydd, och ventilation som skyddar mot ABC-stridsmedel. Givetvis fanns det även en liten verkstad, kök, matsal och sovutrymmen.

En imponerande anläggning, en av många, nu förstår man vart en del av försvarsanslagen under "Kalla kriget" tog vägen...