Vi befinner oss nu 10 kilometer från Sevastopol, i en förstad till Sevastopol som heter Balaklava, på Krimhalvön, Ukraina. Där kan man besöka en tidigare topphemlig Sovjetisk underjordisk bas där man underhöll och reparerade ubåtar. Anläggningen, som från början hade benämningen "Objekt 825 GТС" ligger djupt inne i ett berg vid Balaklavabukten.

Efter Sovjetunionens fall 1991 så blev Ukraina en självständig stat. 1993 stängdes ubåtsbasen och 1996 lämnade de sista Ryssarna anläggningen som sedan lämnades i stort sett obevakad. År 2000 överlämnades den mer eller mindre övergivna anläggningen till Försvarsmakten i Ukraina, och i början av 2003 så blev det ett museum.

Basen sades vara nästan oförstörbar, utformad för att klara en direktträff från en mindre atombomb. Byggandet av anläggningen påbörjades 1957 och avslutades i 1961. Basen är insprängd i berget och invändigt täckt med armerad betong. Vid hot om kärnvapenattack kunde basen stängas hermetiskt med hjälp av de automatiska dörrarna som väger 120 ton. Anläggningen hade eget bageri, lagerlokaler för förvaring av mat och bränsle, även ett mindre sjukhus. Man lagrade även kärnvapen i berget.

I anläggningen kunde man underhålla/reparera och bunkra 7 st. ubåtar på en gång, men upp till 14 ubåtar kunde få plats inne i anläggningen samtidigt. Vattendjupet i tunnlarna är 8 meter, bredd 8 till 12 meter, höjd 18 meter. Längden på kanalerna/tunnlarna för ubåtarna är 380 meter.

Det fanns 50 minst vakter utplacerade för att skydda anläggningen från utomstående. Det var väldigt svårt få tillstånd för att resa till/besöka staden Balaklava. En särskild KGB-avdelningen fanns på plats för att hålla koll på de anställda som arbetade i anläggningen. Det rätta svaren som förväntades: -"Jag vet inte var jag jobbar, och jag har ingen aning om vad jag gör här, och jag kommer inte ihåg någonting".....